Therése Fridström Montoya

År: 2018 // Område: Rättsvetenskap // Anslagsförvaltare: Uppsala universitet // Belopp:  2 311 104 kr

Min forskning

Samtycken är centrala rättshandlingar i många sammanhang. Exempelvis krävs samtycke för att vård ska kunna ges, eller för att äktenskap ska kunna ingås. För personer som pga nedsatt beslutsförmåga bedöms sakna rättslig handlingsförmåga kan samtyckeskrav vara ett problem. Enligt art 12 i FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning är likhet inför lagen en mänsklig rättighet. Den innebär bl a att alla ska erkännas som aktörer som kan agera med rättsligt giltighet, och frånkännande av förmåga att rättshandla med hänvisning till funktionsnedsättning ses som diskriminering och ett sätt att neka personer rätten till likhet inför lagen. Den som inte på egen hand kan rättshandla ska få det stöd som behövs för att kunna göra så. 

Konventionens krav väcker många frågor, t ex om det alltid är möjligt att med stöd ”samtycka genom annan” (en ställföreträdare), hur det kan garanteras att samtycket i så fall avspeglar den samtyckandes egen vilja och inte stödpersonens, eller när beslutsstöd blir en form av otillbörlig påverkan. Med samtycke till vård respektive äktenskap som exempel – pga att de grupper som kan behöva stöd vid samtycken under 1900-talet tvångsvårdades, tvångssteriliserades och var förhindrade att gifta sig – är syftet med detta projekt att rättsligt och etiskt undersöka rätten till likhet inför lagen i svensk rätt för personer med nedsatt beslutsförmåga. 

Mer om forskningsprojektet

Under större delen av 1900-talet kunde personer med utvecklingsstörning eller psykiska störningar omyndigförklaras. Samma personer kunde också utan samtycke intas för vård på institutioner eller steriliseras, och de var förhindrade att ingå äktenskap. Idag är omyndigförklaringen ersatt av förvaltarskapet, patientens självbestämmande är ledstjärnan för all hälso- och sjukvård, och att ingå äktenskap är en mänsklig rättighet. Likhet inför lagen är en grundläggande utgångspunkt för den offentliga maktutövningen och rättstillämpningen (RF 1:2 och 1:9), men också en mänsklig rättighet enligt art 12 i FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning (CRPD), som gäller i Sverige sedan år 2009 och som antogs av EU år 2010. 
Faktisk likhet inför lagen är emellertid en utmaning i vissa fall, exempelvis när förverkligande av rättigheter kräver att rättighetsbäraren kan samtycka. Samtycken är centrala rättshandlingar i en rad sammanhang; samtycke krävs i normalfallet för att myndighet ska kunna ge någon vård- eller omsorgsinsatser, och samtycke krävs för att någon ska kunna ingå äktenskap. Alla kan dock inte lämna rättsligt giltiga samtycken, eftersom rättshandlingars giltighet förutsätter att den rättshandlande personen förstår och kan bedöma handlingen och dess konsekvenser. Enligt svensk rätt måste en person som bedöms sakna ”beslutsförmåga” företrädas av en behörig ställföreträdare i samband med en rättshandling (se t ex RB 11:1 eller LSS 8 §). 
Det är dock tveksamt om ställföreträdares rättshandlande i funktionsnedsatta personers ställe är förenligt med rätten till likhet inför lagen i CRPD:s mening. Enligt art 12 ska alla människor erkännas både som personer i rätten med rättskapacitet, och som aktörer med rättslig handlingsförmåga. Frånkännande av rättslig handlingsförmåga med hänvisning till funktionsnedsättning betraktas som diskriminering och förnekande av rätten till likhet inför lagen. Den som saknar de förmågor som krävs för att kunna rättshandla ska enligt CRPD få det stöd som behövs för att kunna göra det. ”Assisterat beslutsfattande” ska ersätta ”substituerat beslutsfattande”. Med det senare avses praktiker såsom omyndigförklaring eller förvaltarskap, som innebär att annan person ges behörighet att företa rättshandlingar i den funktionsnedsatta personens ställe. Inom ramen för assisterat beslutsfattande är det den enskildes egen vilja som i alla lägen ska tillvaratas och förverkligas. 
Med utgångspunkt i samtycke till vård respektive äktenskap som exempel, är den övergripande frågan för detta projekt hur, om alls, likhet inför lagen i CRPD:s mening kan garanteras personer med nedsatt beslutsförmåga genom assisterat beslutsfattande. Denna fråga besvaras genom en rad underfrågor av rättslig och etisk karaktär, såsom vad som i generell mening krävs för att samtycken ska vara rättsligt giltiga och om kraven skiljer sig åt beroende av vad samtycket avser; om oförmåga att samtycka till vård respektive äktenskap verkligen kan kompenseras genom sådant beslutsstöd som CRPD föreskriver; om befintliga ställföreträdarskap för vuxna enligt svensk rätt möter eller kan möta CRPD:s krav på assisterat beslutsfattande; när stöd går över gränsen till otillbörlig påverkan eller rent av manipulation, eller när, om alls, det kan vara godtagbart att beslutsrätt överförs på annan person. Är samtyckeskrav som den avgörande grunden för ett rättsförhållande något som i sig bör problematiseras i de fall individer inte kan sägas vara rationella aktörer som agerar utifrån sin fria vilja? 

Det övergripande syftet för detta projekt är att utreda frågan om ifall likhet inför lagen i CRPD:s mening kan garanteras genom assisterat beslutsfattande i samband med samtycke till vård eller äktenskap. Denna fråga besvaras genom följande rättsliga och etiska delfrågor: 
1. Vad krävs enligt svensk rätt för att ett samtycke till vård respektive äktenskap ska betraktas som rättsligt giltigt? 
2. Vad menas närmare med assisterat beslutsfattande enligt CRPD art 12? 
3. Uppfyller svenska befintliga ställföreträdarskap (god man, förvaltare, framtidsfullmakt och anhörigbehörighet i vissa frågor) kraven på assisterat istället för substituerat beslutsfattande enligt CRPD? Om inte, under vilka förutsättningar skulle de kunna göra det? 
4. Vad är innebörden av kravet i CRPD art 12 att det assisterade beslutsfattandet ska säkerställa respekten för personens ”vilja och önskemål”? 
5. Vilka är utmaningarna med att säkerställa att det är den hjälpbehövandes vilja och önskemål som kommer till uttryck i samtycket och inte stödjarens?