Social adekvans

År: 2015 // Projektledare: Jack Ågren // Anslagsförvaltare: Stockholms universitet // Område: Rättsvetenskap // Belopp: 1 832 006 kr

Min forskning

Social adekvans
 

En grundläggande straffrättslig uppgift är att avgöra om en gärning utgör brott. Vid denna prövning är det av central betydelse att skilja mellan tillåtna och otillåtna gärningar. En gärnings tillåtlighet kan följa av att det finns en uttrycklig lagregel som anger förutsättningar för ansvarsfrihet. Men en gärning kan vara tillåten trots avsaknad av uttryckligt lagstöd med stöd i en lära om social adekvans.

Trots betydelsen av social adekvans är den juridiska forskningen på området ytterst begränsad. Behovet av en sammanhållen och djupgående rättsvetenskaplig undersökning måste beskrivas som mycket stort.

Projektet tar sikte på att analysera social adekvans dels i ett praktiskt perspektiv med fokus på att utreda frågor som handlar om identifiering, systematisering, gränsdragning och räckvidd, dels i ett rättsfilosofiskt perspektiv där tyngdpunkten ligger på att utreda frågor av mer rättsideologisk och rättspolitisk art.

Huvudsyftet med projektet är att knyta samman rättsdogmatik, teoribildning och rättspolitik på ett sätt som kan leda till insikter och kunskaper för rättstillämpare och lagstiftare, men härtill vara angeläget för såväl den interna rättsvetenskapliga debatten som för den allmänna debatten kring behovet och betydelsen av en lära om social adekvans.

Fördjupning

En grundläggande uppgift som hör till straffrätten är att avgöra om en specifik gärning utgör brott. Brottsbegreppet är en konstruktion som vanligen delas in i två huvudgrupper av förutsättningar eller rekvisit. Man brukar tala om objektiva respektive subjektiva rekvisit, alternativt gärnings- respektive ansvarsrekvisit. 

Metoden att pröva om en gärning utgör brott delas sedan lämpligen in i olika steg. Inledningsvis bör prövas om rekvisiten för en enskild straffbestämmelse (eller en osjälvständig brottsform) är uppfyllda, dvs. brottsbeskrivningsenligheten. Om rekvisiten är uppfyllda är det i nästa steg lämpligt att pröva om det finns någon omständighet som rättfärdigar gärningen. En gärning är tillåten om det antingen brister i kravet på brottsbeskrivningsenlighet eller om det finns någon undantagsregel som rättfärdigar den. Otillåten är då en gärning som är brottsbeskrivningsenlig samtidigt som det inte finns någon rättfärdigande undantagsregel. Är gärningen otillåten tar den fortsatta prövningen sikte på att utreda förövarens insikter och attityd (uppsåt eller oaktsamhet) till gärningen samt om det finns någon omständighet som kan ursäkta förövaren av den otillåtna gärningen. 

De undantagsregler som i huvudsak finns samlade i det 24 kap. i brottsbalken kan ses utgöra typiserade fall av situationer i vilka gärningar som annars vore straffbara accepteras, det vill säga, de anses socialt adekvata. Termen social adekvans används dock endast om en gärning (under prövning) inte faller under någon av de typsituationer som tas upp i lagen, samtidigt som utdömande av straffansvar anses obefogat. Social adekvans kan alltså beskrivas som en lära (eller en princip) som vanligen åberopas för gärningar som anses tillåtna med hänvisning till en allmän och oskriven undantagsregel. I denna funktion tar social adekvans sikte på de situationer där det inte går att finna stöd för att en gärning är tillåten i givna regler men där straffansvar ändå framstår som orimligt. Som kommer att utvecklas nedan är det många oklarheter förknippade med en lära om social adekvans. Projektet delas in i två delar. Den första delen belyser ett praktiskt perspektiv och tar sikte på att besvara frågor som handlar om identifiering, systematisering, gränsdragning och räckvidd för en lära om social adekvans. Den andra delen tar utgångspunkt i ett rättsfilosofiskt perspektiv med fokus på frågor av mer rättsideologisk och rättspolitisk art. 

Huvudsyftet med projektet är att knyta samman rättsdogmatik, teoribildning och rättspolitik på ett sätt som kan leda till insikter och kunskaper för rättstillämpare och lagstiftare, men härtill vara angeläget för såväl den interna rättsvetenskapliga debatten som för den allmänna debatten kring behovet och betydelsen av en lära om social adekvans. Projektets första del syftar till att klarlägga den straffrättsliga innebörden och den praktiska betydelsen av en lära om social adekvans. Projektets andra del syftar till att klargöra den principiella grunden och den rättspolitiska betydelsen för en lära om social adekvans med relevans för svenskt vidkommande. 

Publikationer i urval

1. ”Billighetsskälen i BrB 29:5 – berättigande och betydelse vid påföljdsbestämning”. Jure AB, Stockholm 2013. ISBN 978-91-7223-513-7. (Ak. avh.) (Bok) 

2. Läroboken som medel för lärande – ett pedagogiskt perspektiv på straffrätten. Festskrift till Josef Zila, Norstedts Förlag, Stockholm 2013.

3. Otillbörlig bevisprovokation tillmäts betydelse som billighetsskäl, Juridisk Tidskrift 2011–12 nr 4.

4. Allvarlig sjukdom och strafflindring. Juridisk Tidskrift 2010–11 nr 3.

5. Straffrabatt för kronvittnen som riskerar hot om allvarliga repressalier. Juridisk Tidskrift 2009–2010 nr 3.

6. Trafiktjänstemäns befogenheter vid fall av bedrägligt beteende och spärrforcering. Festskrift till Suzanne Wennberg, Norstedts Förlag, Stockholm 2009.

7. Utvisning på grund av brott – bedömningen vid kollision mellan barns behov av föräldern och samhällsintresset. Tillika fråga om menprövning. Juridisk Tidskrift 2007–2008 nr 3.

8. Billighet, återhållsamhet och tolerans – ett humanitetsperspektiv på billighetsskälen i BrB 29:5. Festskrift till Madeleine Leijonhufvud, Norstedts Förlag, Stockholm 2007. Analys, krönika, debatt etc.

9. ”Att göra en pudel” – ånger som skäl för strafflindring. Analys JP Infonet november 2014.

Foto: Staffan Westerlund / Stockholms universitet