Prövningstillstånd i de högsta domstolarna – En rättsvetenskaplig studie

År: 2015 // Projektledare: Eric Bylander // Anslagsförvaltare: Uppsala universitet // Område: Rättsvetenskap // Belopp: 2 816 665 kr

Min forskning

Prövningstillstånd i de högsta domstolarna
– en rättsvetenskaplig studie

 

Prövningstillstånd (pt) innebär att en högre domstol (t ex Högsta domstolen) beslutar att ett dit överklagat avgörande ska överprövas. Krav på pt är ett sätt att se till att de högre domstolarna kan fokusera på avgöranden som verkar vara felaktiga eller fall som kan vara vägledande i andra fall. Beslut om pt grundar sig på en förenklad förhandsbedömning och motiveras endast på ett standardiserat sätt. Därför är det svårt för den som ska ansöka om pt att veta hur ansökan på bästa sätt ska utformas. Det gör det också svårare för domstolarna att ta intryck av sina egna tidigare avgöranden om pt och för andra intressenter (t ex lagstiftaren) att bedöma hur reglerna om pt fungerar.

De centrala frågorna i projektet är: Hur fungerar systemet med pt i de högsta svenska domstolarna jämfört med hur det är tänkt att fungera och hur kan man göra så att olika syften med detta uppfylls på bästa sätt? Fastän dessa frågor är viktiga finns det väldigt lite forskning kring dem. En god grund för projektet finns dock i ett snart avslutat Ragnar Söderberg-projekt om pt i mellaninstanserna hovrätt och kammarrätt.

En viktig del av projektet är att jämföra de olika högsta instanserna i Sverige med varandra inbördes och med mellaninstanserna. Internationella motsvarigheter kommer också att uppmärksammas. Projektet är främst processrättsligt men berör många olika rättsområden; därmed är det av övergripande rättsvetenskaplig betydelse.

 

Fördjupning

Så länge det funnits möjlighet till domstolsprövning i mer än en instans har det ansetts önskvärt att förhindra att avgöranden av lägre domstol opåkallat prövas även av högre instans. Hinder av många olika slag har därför uppställts. Här kan nämnas överklagandeförbud, straff för överklagande mot bättre vetande, avgifter, överklagandetillstånd och krav på prövningstillstånd (pt). Den sistnämnda typen av hinder innebär att den högre instansen, efter en inledande begränsad prövning, bestämmer om ett mål eller ärende som har överklagats dit ska underkastas en mer omfattande prövning, som kan leda till ett nytt avgörande i sak. Beviljas inte pt står det överklagade avgörandet fast.

Omfattande krav på pt (även kallat dispens) har sedan lång tid tillbaka uppställts för att ett avgörande ska prövas av slutinstanserna Högsta domstolen (HD) och, om än inte lika länge, Högsta förvaltningsdomstolen (HFD; tidigare Regeringsrätten). I början av 1970-talet gjordes dessa domstolar till mer renodlade prejudikatinstanser, genom att grunderna för att bevilja pt ändrades och kraven på pt utsträcktes till att omfatta så gott som alla mål. Den grund som kallas prejudikatdispens (att det är av vikt för ledning av rättstillämpningen att talan prövas av högre domstol) sattes i förgrunden och den grund som kallas ändringsdispens (att det finns anledning att ändra underinstansens avgörande) togs bort. Så kallad extraordinär dispens (att det annars finns synnerliga skäl att pröva överklagandet) behölls. Regleringen finns främst i 54 kap. 9 § ff. rättegångsbalken (RB) och 36 § ff. förvaltningsprocesslagen (FPL, 1971:291). Se härtill främst prop. 1971:45 samt Bengtsson (1989) och (1990b) resp. prop. 1971:30. 

Detta projekt utgörs av en brett upplagd monografisk studie av pt i svensk rätt med fokus på HD och HFD. Projektet ansluter till det snart avslutade treåriga Ragnar Söderberg-finansierade projektet Prövningstillstånd i hovrätt och kammarrätt - En rättsvetenskaplig studie, vilket fokuserar på pt i mellaninstanserna. Genomförandet av det projektet har dels inspirerat mig till fortsatta studier på temat, dels (som förutskickat) avsatt material som lämpar sig väl för genomförande av sådana studier. 

Valet av pt som studieobjekt kommer sig främst av mitt ihållande intresse för sådana processuella institut som spelar en stor praktisk roll i mer än en processtyp och som samtidigt aktualiserar teoretiskt intressanta aspekter som processens funktioner och sambandet mellan principer, lagstiftning och rättstillämpning på det processrättsliga området. Min doktorsavhandling, Bylander (2006), var ett uttryck för denna intresseinriktning. Med utgångspunkt i vissa teman och tillvägagångssätt däri kom jag för några år sedan fram till att pt är både lockande och lämpligt att behandla i en undersökning av liknande format. Utöver min egen intresseinriktning och kunskapsprofil var det främst ämnets aktualitet samt behovet av och bristen på rättsvetenskaplig behandling som föranledde denna slutsats. 

Några av de generella problem med pt, som gör rättsvetenskapliga insatser på området påkallade, är svårfrånkomliga följder av institutets inriktning på effektivitet. I den mån avslagsbeslut motiveras utgörs motiveringarna huvudsakligen av en återgivning av lagtexten och ett konstaterande att ingen tillståndsgrund föreligger. Därmed är det svårt för domstolarna att ta intryck av sina egna tidigare avgöranden när de ska besluta om pt; mycket av rättsutvecklingen på området bygger på domstolarnas interna kunskapstradering, som endast i begränsad utsträckning dokumenteras. Masshanteringen gör det än svårare att få en överblick. Se bl.a. Bylander (2010). 

Allt detta gör det också svårt för den, som ska ansöka om pt, att veta hur ansökan på bästa sätt ska utformas. Det försvårar också för andra intressenter (t ex lagstiftaren) att bedöma hur reglerna om pt fungerar. Även bland rättsvetare med erfarenhet av dömande i de högsta instanserna råder det oenighet om bl.a. hur ett beslut att inte meddela pt bör tolkas. Jfr t.ex. Bengtsson (1990a) s. 54 och Lavin (2010) s. 129. 

Många lär alltså ha behov av insikter i institutet pt. Som sagt är dock pt sparsamt behandlat i svensk rättsvetenskap, allrahelst efter år 1990, trots att lagstiftningen och de rättsliga förutsättningarna i övrigt har förändrats kraftigt därefter. Här märks särskilt EU-medlemskapet, Europakonventionens stärkta ställning och de diskussioner som uppstått angående HD:s uppgifter (se bl.a. Wiklund, 2014). Bland det som gör ämnet högaktuellt finns nyligen genomförda ändringar av pt-reglerna för HFD med anpassning till dem som redan gällde för HD, se prop. 2012/13:45. Dit hör också följderna för HD av de vidgade kraven på pt i mellaninstans och av förslag om ett generellt pt-krav, om det genomförs (se SOU 2013:17 s. 615 ff.). I SOU 2012:93 s. 228 uttalas: 

”Utredningen delar [HDs] uppfattning att det finns anledning till viss oro för domstolens prejudikatbildning. Det är utredningens uppfattning att [HDs] prejudikatbildande roll har påverkats av EMR-reformen [vilken bl.a. innebar införandet av generellt krav på pt i hovrätt i tvistemål och domstolsärenden]. Det är angeläget att bevaka att [HD] har dels tillräckligt underlag och dels tillräckliga verktyg så att prejudikatbildningen inte urholkas. Det finns anledning att överväga åtgärder mot detta.” 

Några lagstiftningsåtgärder har ännu inte vidtagits. Situationen aktualiserar även tidigare reformförslag; se t.ex. Lind (1994-95) och Vogel (1995-96). 

Publikationer i urval

1. Rättsutlåtande om rättegångsförseelseInfoTorg Juridik. 2011-03-17

2. Därför måste Arbogamålet tas om – En fråga om laglighet, inte bara lämplighet, Dagens Juridik. 2008-09-23

3. Blendow Lexnova Expertkommentar – Processrätt, Blendow Lexnova. 2010-04-27.

4. Goda domare bättre än god lagUpsala Nya Tidning. 1104-0173. 2009-07-24

5. ”TPB-domaren att betrakta som jävig” SvD.SE. - 1101-2412. 2009-05-19

6. Blendow Lexnova Expertkommentar – Processrätt, Blendow Lexnova. 2010-01-28

7. Blendow Lexnova Expertkommentar - Processrätt, Blendow Lexnova. 2010-06-30

8. Blendow Lexnova Expertkommentar – Processrätt, Blendow Lexnova. 2010-11-30

9. Rättssalen som akademisk miljö. Tidskrift för Sveriges Domareförbund. 1102-2752.1/2008, s. 19-22

10. En modernare rättegång, Blendow Lexnova, 2009

 

Foto: Leif Kullberg