Samtycka genom annan? – Om likhet inför lagen genom assisterat beslutsfattande

År: 2018 // Projektledare: Therése Fridström Montoya // Anslagsförvaltare: Uppsala universitet // Område: Rättsvetenskap // Belopp: 2 311 104 kr

Samtycken är centrala rättshandlingar i många sammanhang. Exempelvis krävs samtycke för att vård ska kunna ges, eller för att äktenskap ska kunna ingås. För personer som pga nedsatt beslutsförmåga bedöms sakna rättslig handlingsförmåga kan samtyckeskrav vara ett problem. Enligt art 12 i FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning är likhet inför lagen en mänsklig rättighet. Den innebär bl a att alla ska erkännas som aktörer som kan agera med rättsligt giltighet, och frånkännande av förmåga att rättshandla med hänvisning till funktionsnedsättning ses som diskriminering och ett sätt att neka personer rätten till likhet inför lagen. Den som inte på egen hand kan rättshandla ska få det stöd som behövs för att kunna göra så. 

Konventionens krav väcker många frågor, t ex om det alltid är möjligt att med stöd ”samtycka genom annan” (en ställföreträdare), hur det kan garanteras att samtycket i så fall avspeglar den samtyckandes egen vilja och inte stödpersonens, eller när beslutsstöd blir en form av otillbörlig påverkan. Med samtycke till vård respektive äktenskap som exempel – pga att de grupper som kan behöva stöd vid samtycken under 1900-talet tvångsvårdades, tvångssteriliserades och var förhindrade att gifta sig – är syftet med detta projekt att rättsligt och etiskt undersöka rätten till likhet inför lagen i svensk rätt för personer med nedsatt beslutsförmåga.