Bevisning i brottmål — tillförlitlighet och påverkbarhet 

År: 2019 // Projektledare: Moa Lidén // Anslagsförvaltare: Uppsala universitet // Område: Rättsvetenskap // Belopp: 1 880 840 kr

Projektets övergripande syfte är att studera i vilken grad forensisk bevisning och vittnesbevisning, två vanligt förekommande bevistyper i brottmålsprocessen, är tillförlitliga och påverkbara. Syftet är även att påbörja en utvärdering av möjliga sätt att förhindra/mildra effekten av eventuella brister i dessa avseenden. Rättsliga aktörer fattar regelmässigt beslut baserat på forensisk och vittnesbevisning och kunskap om eventuella felkällor är därför nödvändigt t.ex. för en robust tillämpning av beviskravet utom rimligt tvivel. Projektet avser därför centrala rättssäkerhetsfrågor. Projektets syften avses uppfyllas genom tre experimentella studier. Studie 1 och 2, med rättsläkare och brottsplatsundersökare som deltagare, behandlar tillförlitlighet dels genom jämförelser med deltagarnas egna tidigare bedömningar och dels jämförelser med andra deltagares bedömningar avseende samma material (t.ex. då en dödsorsak fastställs). Påverkbarhet testas genom manipulationer av (för bedömningarna irrelevant men i verkligheten ofta tillgänglig) kontextuell information. Studie 3 utgår från kända brister vad gäller tillförlitlighet och påverkbarhet i mänskliga vittnesmål och jämför signalement som vittnen tillhandahållit med information som erhålls genom så kallad forensisk DNA fenotyping, för att utvärdera huruvida och på vilket sätt denna teknik kan användas inom ramen för brottmålsprocessen.