På min Ragnarcykel mot ny kunskap

 

Härom natten susade jag hem genom Stockholm på min Ragnarcykel. Vid Kungsträdgården och Ragnar Söderbergs stiftelses kansli slog det mig att jag äntligen gör vad jag så länge utlovat i ansökningar om forskningsmedel – spännade grundforskning som grundar sig i jordnära kliniska frågeställningar. Just den natten gick cykelturen från ett glädjefyllt firande av en läkarkollega som under dagen försvarat sin avhandling. Min kollega hade studerat olika aspekter av psoriasis hos barn och min grupp hade bidragit med basala immunologiska data till ett delarbete. Just där, i skarven mellan grundforskning och klinisk verklighet, trivs jag som allra bäst.

Som hudläkare träffar jag dagligen patienter med kroniska inflammatoriska sjukdomar såsom psoriasis, kontaktallergi, eksem och vitiligo. Dessa sjukdomar uppstår på grund av lokal obalans i hudens immunsystem, ofta i kombination med ärftliga faktorer. Genom att i stor upplösning studera hudens immunceller i aktiv och välbehandlad psoriasis kunde min grupp förra året visa att immunceller kan bilda ett lokalt sjukdomsminne i välbehandlad hud. Nästa steg är att förstå hur sjukdomsminnen bildas i huden och hur minnet aktiveras i välbehandlad hud. Det övergripande målet med min forskning är att omprogrammera hudens lokala immunsystem hos patienter med inflammatoriska hudsjukdomar men först måste vi förstå hur den friska hudens immunsvar fungerar. Under mina år som forskare har de mest intressanta projekten startat med att experimentella data inte alls stämmer överens med våra förutfattade meningar och vi har nu fullt upp att studera undergrupper av minnesceller i den friska huden.

Forskning kräver en kritisk massa av tänkande människor som angriper frågeställningarna utifrån olika och kompletterande perspektiv. Just nu består min grupp av tre doktorander, vara en farmakolog och en läkare, en forskningssköterska, en labingenjör och en postdok. Min forskargrupp har medlemmar från Hong Kong, Italien, Georgien, Frankrike och Sverige vilket ytterligare vidgar perspektiven. Som forskargruppledare har mina arbetsuppgifter förflyttats från det experimentella till att skapa förutsättningar för gruppen att forska på bästa sätt vilket innebär mycket administrativa uppgifter. Min stora utmaning just nu är att skapa fredad tid för att tänka fritt och koncentrerat på forskningens kärna – att formulera och testa hypoteser. Anslaget från Ragnar Söderbergs stiftelse har utökat min fredade forskartid och för det är jag oerhört tacksam.

Till min stora glädje insåg jag att mitt femåriga anslag som Ragnarforskare inkluderade en cykel. I ur och skur transporterar cykeln tålmodigt datorer, hudprover, artiklar, ansökningar, kontrakt, matkassar, barn och mig själv klädd i allt från bekväma skrivarkläder till kostym eller fest, ofta påväg mellan laboratoriet, kliniken, Psoriasisföreningens mottagning, möten, dagis och hemmet. Just så är en forskande läkares tillvaro, ofta påväg och mellan olika aktiviteter, en ständig blandning av stort och smått där arbetet fortsätter vid köksbordet när kvällsron lägger sig i hemmet. Logistiska kullerbyttor krävs för att balansera två krävande yrken men när synergi väl uppstår mellan läkeri och forskning öppnas möjligheter att använda forskarens upptäckarlusta på ett sätt som direkt gagnar dagens och framtidens sjukvård. För mig är det är en svindlande resa att parallellt kunna följa mina patienter och deras immunceller i huden in i minsta detalj. Här på bloggen kommer det dyka upp små vykort från resan under projektets gång.