Mosa Sayed

År: 2018 // Projektledare: Mosa Sayed // Anslagsförvaltare: Uppsala universitet // Område: Rättsvetenskap // Belopp: 3 504 610 kr

Min forskning

Forskningsprojektet kommer att med utgångspunkt verksamheten i ett antal islamiska församlingar studera församlingarnas roll vid äktenskaps upplösning genom religiösa skilsmässor. Hur påverkas parterna och deras rättigheter av det religiösa förfarandet som ofta genomgås parallellt med förfarandet vid svenska myndigheter? Vilken funktion fyller de religiösa institutionerna i denna svårnavigerade juridiska kontext av religiösa normer som verkar i ett sekulärt juridiskt sammanhang med transnationella familjebildningar? Frågorna har en viktig men föga uppmärksammad juridisk dimension. Många grundläggande principer i svensk rätt gör sig gällande; minoritetsskydd, religionsfrihet, föreningsfrihet, rätt till familjeliv samt jämställdhet mellan kvinnor och män. 

Projektet förenar rätts- och kulturvetenskap. Det innebär att praktiken med religiösa skilsmässor kommer att analyseras mot bakgrund av svenska juridiska regelverk, men också mot ett kvalitativt empiriskt material bestående av intervjuer med företrädare för islamiska församlingar i Sverige och individer som valt att göra bruk av ett religiöst skilsmässoförfarande. Resultaten bedöms kunna berika vår förståelse om den religiösa mångfaldens utmaningar i en familjerättslig kontext, i Sverige, Europa i stort samt parternas ursprungsländer.

Mer om forskningsprojektet

De senaste decennierna har det svenska samhället genomgått omvälvande förändringar, inte minst genom ökad transnationell migration. Religionen har på nytt tagit plats i det offentliga rummet och kommit att bli en viktig referensram i rättsliga sammanhang. Det i sin tur ger upphov till spänningar i skärningspunkten mellan sekulära och religiösa värderingar. Detta forskningsprojekt avser undersöka en komplex verklighet för människor som lever i skärningspunkten mellan två eller flera nationella familjelagstiftningar, mellan religiös och sekulär rätt samt formell, av staten sanktionerad rätt, och informell familjerätt. Det kommer att ske genom att projektet tar utgångspunkt i muslimska församlingars roll vid äktenskaps upplösning genom så kallade religiösa skilsmässor. Vi talar i sammanhanget om ”religiösa skilsmässor”, med vilket avses skilsmässor som inte erkänns enligt svensk rätt. Frågan har en viktig men föga uppmärksammad juridisk dimension. De berörda parterna kan i stor utsträckning behöva rätta sig efter religiösa krav vid sidan av det svenska rättssystemet. I annat fall kan skilsmässan sägas ”halta”; äktenskapet är giltigt upplöst enligt ett regelverk men inte enligt ett annat. Sådana ”haltande” skilsmässor tydliggör hur spänningar och svårlösta intressekonflikter kan uppstå när klyftan är för stor mellan det statligt sanktionerade rättssystemet och den trosbaserade familjerätten. Många församlingar (muslimska och andra) har tagit på sig en vägledande roll i denna komplexa situation, inte minst när det gäller förmedling och delaktighet i religiösa skilsmässor. Här finns en lucka i svensk forskning där vårt projekt avser bidra med kunskaper om interaktion mellan muslimska församlingar, deras muslimska ”klienter” och svenskt rättsväsende i fråga om skilsmässor. Ytterligare en forskningslucka vi avser bidra till att fylla handlar om hur civilrättsliga skilsmässor från svensk allmän domstol kan kompletteras med religiösa alternativ för att motverka ”haltande” skilsmässor och liknande problematiker som uppstår i spänningen mellan två eller flera nationella familjelagstiftningar, mellan religiös och sekulär rätt samt formell och informell familjerätt. Det är genom att ställa så kallade religiösa skilsmässor i fokus för vår undersökning som vi kan belysa de utmaningar som föranleds av normativ familjerättslig mångfald för det svenska rättssystemet. Olika mänskliga rättigheter kan hävdas stå mot varandra, såsom minoritetsskydd, religionsfrihet, religiösa församlingars föreningsfrihet, rätten till familjeliv samt jämställdhet mellan kvinnor och män. Sedan början av 2000-talet har ett antal lagstiftningsåtgärder vidtagits i Sverige i syfte att stärka skyddet mot tvångsäktenskap och barnäktenskap. Konsekvenserna av religiösa skilsmässor omfattas emellertid inte av denna reglering. Det är oväntat eftersom situationer där en make (oftast hustrun) inte kan få en religiös skilsmässa kan hävdas vara gift mot sin vilja. 

Rättsvetenskapligt sett faller studien primärt under disciplinerna familjerätt samt internationell privat- och processrätt som bland annat reglerar frågor om erkännandet av utländska äktenskap och skilsmässor, tillämplig lag i utlandsanknutna situationer, m.m. Av betydelse är också de offentligrättsliga föreskrifter som reglerar organisationen av trossamfund, regler om statligt stöd till trossamfund och bestämmelserna om vigselrätt och vigselbehörighet. Utöver olika regelverk på flera rättsliga nivåer, utgör även varierande sociala villkor och kulturella normer ramar för muslimers uppfattningar och praktiker rörande skilsmässa. Vi delar Eastmond och Åkessons förståelse av familjen som ”a moral order, entailing beliefs, values and ideas by reference to which family members are identified, organised and bound together (Eastmond & Åkesson 2007). Familjen kan alltså förstås som “a site of contestation about getting married, with whom, when, where and how” (Grillo 2008), jämväl ett säte för förhandlingar om skilsmässa – när, var och hur? 
Metodmässigt är det fråga om ett innovativt projekt genom att det kombinerar rätts- och kulturvetenskap. Resultaten bedöms kunna berika vår förståelse om mångfaldens utmaningar, individers reflektioner kring det egna trosbaserade systemet och islamiska samfunds roll i en familjerättslig kontext. 

Ett äktenskap kan ingås i Sverige borgerligt eller religiöst vid ett trossamfund som meddelats vigseltillstånd. Inom 11 muslimska trossamfund som har meddelats vigseltillstånd verkar över 50 behöriga vigselförrättare (uppgifter lämnade av Kammarkollegiet 2016-11-27). Vi har dålig kunskap om hur många vigselförrättare det finns inom och utom samfunden som enbart ägnar sig åt religiösa äktenskap som saknar civilrättsliga konsekvenser. 
I Sverige är äktenskapsskillnad förbehållet det allmänna genom att bara allmän domstol kan upplösa ett (juridiskt) giltigt ingånget äktenskap. Parallellt, emellertid, utövar en del muslimska samfund ett slags ”religiös jurisdiktion”, något som inte är statligt sanktionerat men som många individer betraktar som ”obligatorium” för att ett äktenskap ska anses ha blivit giltigt upplöst från trons synpunkt. De trosbaserade kraven sammanfaller ofta med vad som krävs i makarnas ursprungsland, när makarna har utvandrat till Sverige. En religiös skilsmässa aktualiseras när makarna själva, deras närmaste omgivning eller makarnas ursprungsland inte betraktar en civil skilsmässa (meddelad av en svensk domstol) vara tillräcklig för att upplösa det äktenskapliga bandet. En ”religiös giltighet” kan ha stor betydelse (bland de troende och i ursprungslandet) för kvinnans möjligheter att gifta om sig. 
Utgångspunkten för forskningsprojektet är verksamheten i ett antal islamiska församlingar som medverkar till religiösa äktenskap och utfärdar skilsmässor. Resultaten relateras sedan med de rättsliga krav som ställs i makarnas ursprungsländer. Det är exempelvis dokumenterat att sådana krav ställs i Iran. Och att den iranska ambassaden i Stockholm spelar en ”bevakande roll”. Den svenska Högsta domstolen har avgjort flera fall som rör tillämpningen av islamisk familjerätt (iransk lag) avseende mahr, så kallad islamisk morgongåva, varav mål nr T 1861/15 inleddes för att kvinnan inte kunde förmå mannen att medverka till en religiös skilsmässa (se även HD:s avgörande om mahr i NJA 2017 s. 168 och det pågående målet om mahr Ö3216-15). Denna tvist gör klart att skilsmässa meddelad av svensk domstol bara godkänns i Iran med en åtföljande religiös skilsmässa (av vissa auktoriserade imamer), som senare behöver bekräftas vid den iranska ambassaden i Stockholm. 
Det leder till att religiösa skilsmässor kan inbegripas i den problematik som inom det internationellt privaträttsliga området betecknas som haltande äktenskap och skilsmässor. Med detta uttryck menar man vanligtvis äktenskap eller skilsmässor med territoriellt begränsad juridisk giltighet (Pålsson, 1966). I denna studie utvidgas perspektivet till att studera förekomsten av haltande skilsmässor i en religiös kontext i Sverige. Problematiken har fått en ny typ av synlighet i flertalet av västeuropeiska länder. I kontinentaleuropeisk forskning har man i sammanhanget lanserat det talande uttrycket marital captivity, med vilket avses en fängslad eller kedjad kvinna (i meningen ofrivilligt fast i ett äktenskap) för att markera kvinnans utsatthet. 

Förekomsten och konsekvenserna av religiösa skilsmässor har hittills inte varit föremål för mer ingående studier i svensk rätts- och kulturvetenskaplig forskning, även om de uppmärksammats i Sverige (Jänterä-Jareborg 2014, Karlsson Minganti 2016, Rabo 2009, Sayed 2010 och 2015). Forskningsprojektet syftar till att studera användningen av religiösa skilsmässor bland muslimska grupper i Sverige och den roll som islamiska samfund spelar i dessa frågor. Bland såväl representanter för dessa församlingar, individer som anlitar församlingarna som för det sekulära rättssystemet uppstår en rad frågor som detta projekt syftar till att generera ökad kunskap om: 

- Hur uppfattar och lever individer i skärningspunkten mellan flera familjerätter? 
- Hur upprätthålls eller omförhandlas sharias innehåll av representanter för muslimska församlingar och av människor som söker deras stöd vid skilsmässa? 
- Hur motiverar människor att de söker (eller inte söker) religiös skilsmässa samt vilka konsekvenser överväger och upplever de? 
- Vilka utmaningar föranleder bruket av religiösa skilsmässor med hänsyn till det svenska rättssystemet och mot bakgrund av grundläggande fri- och rättigheter, såsom allas likhet inför lagen? Här aktualiseras såväl ett beaktade av parternas intressen och behov av rättsskydd som hur det religiösa skilsmässosystemet förhåller sig till svensk lag. 
- Fyller de religiösa institutionerna ett av många kvinnor efterfrågat behov i en svårnavigerad juridisk kontext av religiösa normer och transnationella familjebildningar (ett sätt för kvinnor att uppnå rättvisa)? Går användningen av religiösa skilsmässor att förena med principen om kvinnors och mäns lika rättigheter? 

En viktig uppgift för detta projekt är således att analysera den funktion som islamiska institutioner spelar på det äktenskapliga området, särskilt med hänsyn till bruket av religiösa skilsmässor. Å ena sidan kan de regler och den procedur som omgärdar religiösa skilsmässor kvalificeras som ojämlika. Ofta är de mindre förmånliga för kvinnor. Å andra sidan kan de religiösa institutionerna i verkligheten bli avgörande för kvinnor att uppnå rättvisa i en komplicerad och svårnavigerad juridisk, social och ekonomisk transnationell kontext. Frågan om religiösa skilsmässosystems förenlighet med svensk rätt kan diskuteras utifrån de regler som styr vigselrätten för trossamfund. Hur bör formella vigselförrättare, i egenskap av myndighetspersoner, förhålla sig till religiösa skilsmässor när det finns en skilsmässodom från svensk domstol? Om man beaktar det regelverk som gäller för vigselförrättare går det att konstatera att trossamfundens vigselrätt inte är förenad med vigselskyldighet (kap 4 § 3 p. 2 ÄktB). Lagförarbetena lyfter fram som exempel på situationer där en vigselförrättare kan vägra viga fall där parterna inte utövar samma religion eller att en av parterna är skild. 
Ytterligare ett förhållande av relevans för den aktuella problematiken är att många trossamfund med vigselrätt samtidigt är berättigade till statligt ekonomiskt stöd. Enligt gällande lagstiftning får statsbidrag endast lämnas till ett trossamfund som bidrar till att upprätthålla och stärka de grundläggande värderingar som samhället vilar på. Likställdhet och likabehandling av män och kvinnor är en del av de svenska grundläggande värderingarna. En forskningsfråga är hur Myndigheten för stöd till trossamfund (SST) bör förfara vid administrationen av bidrag till trossamfund som ägnar sig åt religiösa skilsmässor som exempelvis behandlar män och kvinnor olika. Innebär det att verksamheten inte är förenlig med reglerna om statligt stöd till trossamfund?