Projektstart – med ödmjukhet, tacksamhet och jäklar anamma

Det var med stor ödmjukhet och tacksamhet jag tog emot beskedet att jag beviljats forskningsmedel från Ragnar Söderbergs stiftelse. Mitt projekt i ämnet straffrätt, som handlar om social adekvans, inleds i detta nu och ska pågå till 2019.

Jag ser det framför mig. Alla de timmar, dagar och månader (ja, år) av försjunkenhet i rättsliga och andra källor. Medverkan i givande möten, workshops, debatter och samtal med kunniga kolleger och trevliga vänner och bekanta från härom och därom. Och inte minst, de egna tankarnas verksamhet – härligt. Vilken utmaning! Kan det bli så mycket bättre? Att inleda med ett tomt vitt papper för att sedan bygga på med ord, meningar, avsnitt, kapitel och slutligen – en bok. Möjligheten att få arbeta med det man vill är en ynnest. I mitt fall handlar det om att forska och att undervisa i juridik, i ämnet straffrätt. 

Det har just varit semestertider med fokus på familj att besöka, relationer att vårda och tid för vila och rekreation. Och därtill ett kök att riva ut och ersätta med ett nytt. Men nu bär det iväg på allvar – forskningsresan har bara börjat.