Kill your darlings

Under det föregående året har mitt projekt om social adekvans fortlöpt – i stort sett enligt plan. Under första halvan av året kunde jag ägna mig åt projektet mer fokuserat och under en längre sammanhållen tid. Under andra halvan av året har det inte funnits möjlighet att ägna samma tid åt projektet då främst undervisning och kursföreståndarskap har krävt min uppmärksamhet. Men sammantaget har forskningsåret inneburit att projektet fortskridit i stort sett som jag velat. 

Ibland kan jag känna att jag skulle velat sitta ännu fler timmar per dag, vecka eller månad för att skriva boken. Men samtidigt är det bra att låta redan skriven text få ”mogna”, för att sedan efter en tid gå tillbaka och se om texten håller tillräckligt hög kvalitet. Kanske håller texten fortsatt kvalitet som den är och får då stå kvar. Men inte sällan kommer jag fram till slutsatsen att det som skrivit bör omredigeras – kanske rent av tas bort. 

Uttrycket ”Kill your darlings” är passande när man forskar i juridik (säkert i all forskning). Man kan ha suttit länge med en text och vara ganska nöjd med resultatet till dess man en tid senare går igenom texten igen och lite trevande frågar sig själv; behöver detta verkligen vara med? Tillför detta verkligen någonting? Passar det inte bättre in någon annanstans? Behöver jag omformulera något? 

Jag tror det är viktigt att inte vara rädd för att ändra text man redan skrivit. En text kan alltid bli lite bättre. Visst kan det ibland kännas jobbigt att aldrig riktigt vara helt nöjd med det man skriver, men samtidigt ser jag detta som en viktig del i forskningsprocessen. En text ska ju visa det jag tänkt, mina analyser och mina slutsatser. Och eftersom tankeverksamheten är ständigt pågående måste detta komma till uttryck också i skrivandet. Ibland är jag faktiskt brutalt hård mot det jag skrivit, men vill jag tillägga – rättvis!  

Att arbeta med (juridiska) texter är utmanande, men samtidigt ytterst stimulerande. Det är, som jag ser det, en ynnest att få arbeta med det juridiska språket. Att få ägna tid åt att formulera ord, meningar, stycken, sidor och kapitel i en juridisk kontext är verkligen en ynnest. Tecknen finns där, men språket måste skapas. Den tomma vita sidan har fått liv! Och kanske kan den nu skrivna sidan rent av bidra till rättsutvecklingen på ett positivt sätt – det är i vart fall min förhoppning!

 

Jack Ågren