Jag har landat

Livet har så sakteliga börjat återgå till det normala efter det glädjande beskedet från Ragnar Söderbergs stiftelse, eller normala med en rejäl guldkant är mer korrekt. "Ragnarcykeln" (som vi blev överraskade med) går som ett spjut och tack vare det ekonomiska stödet har min grupp precis expanderat med en doktorand som kommer att starta upp en ny, hjärnfokuserad linje. I vår kommer vi även att rekrytera både en post doc och en-två doktorander till.

Jag tillhör den planerande, visionära sorten och att nu ha ekonomiska möjligheter att förverkliga mina idéer och drömmar är befriande. Jag började bygga upp min grupp för två år sedan och det har tagit ett tag att hitta mitt sätt att leda. En kollega och tillika Ragnar Söderbergforskare sa en gång när vi pratade om ämnet att ”vi blir befordrade till inkompetens” när vi får förtroendet och landar en forskarassistenttjänst eller liknande och därmed får startskottet att starta en egen linje, en egen forskningsgrupp och i praktiken bli egenföretagare. Som post doc forskar du på heltid och det är glädjen och friheten i akademisk forskning som har lett dig dit. Med ledarskap tillkommer anställningsregler, förnyanden och hantering av etiska tillstånd, handledaransvar, hyreskostnader, konflikthantering med mera för att inte tala om förståelse och möjlighet att navigera i det ekonomiska system som styr universiteten.

För en kreativ hjärna kan det låta tråkigt, byråkratiskt och administrativt. Men med tid, eftertanke och hårt arbete kommer kompetens  – och med kompetens föds utrymme för kreativitet och spontanitet även i dessa, ibland rigida system.

Jag har landat i min roll. Och jag gillar alla aspekter av den. Mycket.