Erik Björling

År: 2018 // Projektledare: Erik Björling // Anslagsförvaltare: Göteborgs universitet // Område: Rättsvetenskap // Belopp: 1 419 650 kr

Min forskning

Inom europeisk konsumenträtt har, sedan ett antal år tillbaka, kommissionen arbetat aktivt med att tvistlösning i konsumentmål ska hanteras genom alternativa tvistlösningsformat. Ledorden är enkelhet, proportionalitet, rättvisa och effektivitet och formen är Alternative Dispute Resolution (ADR). Alternativ tvistlösning för konsumenter inom EU består av en uppsjö av olika varianter; ombudsmän, medlingsorgan, reklamationsnämnder etc. Tanken är att dessa tvistlösningsorgan ska vara tillgängliga på internet genom olika typer av onlineförfaranden. Ett växande, och än så länge relativt outforskat, fenomen i Europa utgörs av Online Dispute Resolution (ODR). 

Projektets syfte är att undersöka ODR i förhållande till ett antal områden som alla kan sägas präglas av rättsvetenskapliga kunskapsluckor. Områdena har benämnts 1) jurisdiktion i ett digitalt Europa, 2) teknologi som tvistlösningsverktyg 3) polycentrisk tvistlösning och 4) förskjutningar i processrättens syfte och funktion till följd av ODR. 

De fyra områdena kommer att studeras utifrån ett brett perspektiv på rättskipningsinstitutioner. Förutom de rättsregler som bygger upp förfarandet kommer därutöver det institutionella ramverket och den samhälleliga kontext som tvistlösningsförfarandet är inbäddat i att studeras. 

Mer om forskningsprojektet

Inom europeisk konsumenträtt har, sedan ett antal år tillbaka, kommissionen arbetat aktivt med att tvistlösning i konsumentmål ska hanteras genom alternativa tvistlösningsformat. Ledorden är enkelhet, proportionalitet, rättvisa och effektivitet och formen är Alternative Dispute Resolution (ADR).(1) Alternativ tvistlösning för konsumenter inom EU består av en uppsjö av olika varianter; ombudsmän, medlingsorgan, reklamationsnämnder etc. Tanken är att dessa tvistlösningsorgan ska vara tillgängliga på internet genom olika typer av onlineförfaranden. Ett växande, och än så länge relativt outforskat, fenomen i Europa utgörs av Online Dispute Resolution (ODR). 

Den samhällssektor inom vilken ODR förväntas få genomslag är stor. I EU står konsumenttransaktioner för 56 procent av den totala bruttonationalprodukten.(2) Ungefär hälften av EU:s konsumenter handlar regelbundet över internet och onlineförsäljning är dessutom den snabbast växande typen av försäljning inom EU.(3) De senaste åren har ett antal regleringar på EU-nivå genomförts i syfte att etablera och lyfta fram alternativa tvistlösningsförfaranden för konsumenttvister inom EU. Mest framträdande är direktivet om alternativ tvistlösning (direktiv 2013/11) och förordningen om tvistlösning online vid konsumenttvister (förordning nr. 524/2013).(4) I Sverige har dessa regleringar implementerats genom lag (2015:671) om alternativ tvistlösning i konsumentförhållanden. Regleringarna är tänkta att träffa all konsumenthandel både i och mellan EU:s medlemsstater och ställer krav på att medlemsstaterna ska erbjuda ett alternativt tvistlösningsförfarande för tvister av mindre karaktär vilka kan uppkomma exempelvis när en privatperson beställer produkter och tjänster via nätet. Beräkningar har genomförts som indikerar att de alternativa tvistlösningsförfarandena skulle kunna innebära besparingar på 20 miljarder euro per år för EU:s konsumenter.(5) 

De vanligaste juridiska problemen relaterade till konsumenthandel består i vad de flesta nog betraktar som vardagliga juridiska konflikttyper såsom dröjsmål med leveranser, skadade produkter och produkter som inte anländer till konsumenten.(6) Tvistlösning i konsumentrelaterade tvister, både via domstol och alternativa processer, är dock allt annat än vardaglig. Tvärtom är konsumentprocesser ovanliga och endast två procent av EU:s konsumenter, vilka anser att de har anledning att rikta ett krav mot en näringsidkare, går vidare till någon typ av tvistlösningsförfarande. Studier visar att även näringsidkare är avvaktande till att använda domstolen som forum för konsumenttvister.(7) Det råder således en utbredd obenägenhet att ta konflikter vilka uppstår till följd av konsumentkonsumtion till rättsskipningsinstitutioner. Tvistlösningsalternativ som kräver att parterna träffas är i princip alltid uteslutna när det handlar om att slita tvister av mindre värde.(8) Dessutom är metoderna för ordinär tvistlösning mycket varierande och i vissa fall mycket omständliga. I Italien och Portugal är exempelvis genomsnittstiden för att slita en konsumenttvist i domstol över 900 dagar.(9) 

I kölvattnet av de senaste årens tvistelösningsreformer har det tvärdisciplinära området Dispute Systems Design (DSD) vuxit fram.(10) Det här forskningsprojektet angränsar till detta forskningsfält och har för avsikt att studera ODR både utifrån dess juridiska ramverk såväl som utifrån dess samhälleliga sammanhang. 

Projektets syfte är att undersöka ODR i förhållande till ett antal områden som alla kan sägas präglas av rättsvetenskapliga kunskapsluckor. Jag har genom en förstudie kartlagt de områden där forskning avseende ODR framstår särskilt relevant. Utifrån förstudien har fyra områden lyfts fram som särskilt relevanta utifrån ett processrättsligt och rättsteoretiskt perspektiv. Områdena, vilka kommer att presenteras nedan, har benämnts 1) jurisdiktion i ett digitalt Europa, 2) teknologi som tvistlösningsverktyg 3) polycentrisk tvistlösning och 4) förskjutningar i processrättens syfte och funktion till följd av ODR.