Donatorn

Ragnar Söderberg 1900–1974

Ragnar Söderberg

Under 1960-talet fick den av publicitet ointresserade Ragnar Söderberg finna sig i att bli både omskriven och omtalad. Visst hade alla med insyn i näringslivet sedan länge känt till, att han var en osedvanligt inflytelserik person. Men sedan Ragnar Söderberg – liksom brodern Torsten – år 1960 hade bildat en kapitalstark vetenskapsfrämjande stiftelse blev hans namn uppmärksammat även inom den akademiska världen. Ett par år senare kom det nästan att höra till allmänbildningen, att Ragnar Söderberg var huvudman för en av de femton familjerna. Ett begrepp som hade myntats av kommunistledaren C H Hermansson i en uppmärksammad bok om vad denne kallade storfinansens maktställning.

I tidens anda tillsatte regeringen en koncentrationsutredning med direktiv att undersöka ägandet och inflytandet inom det privata näringslivet. Som släkten Söderbergs främsta ägarintressen listades Ratos, Söderberg & Haak, Smedjebackens Valsverk, Kollin & Ström, Nordiska Armaturfabrikerna, Holmens Bruk samt Bulten Kanthal. Även Kopparfors nämndes. I de flesta av dessa företag var Ragnar Söderberg styrelseordförande.

Ragnar Söderbergs position var inte enbart fotad på släktens tillgångar. Det fanns också en stor extern efterfrågan på hans tjänster. Med koncentrationsutredningens ord: ”Nämnas bör att generalkonsul Ragnar Söderberg har ett stort antal styrelseuppdrag i andra storföretag, främst inom den wallenbergska intressesfären.” Till de senare hörde sådana familjeklenoder som Stockholms Enskilda Bank, Investor, Asea och Electrolux. Bland övriga företag märktes Esselte och Skandia. I båda höll Ragnar Söderberg i ordförandeklubban.

Det vore orättvist mot den musikaliske och språkmedvetne Ragnar Söderberg att enbart presentera honom med en katalogaria. Nu något om mannen bakom uppdragen.

Ragnar Söderberg föddes den 13 april 1900 i en företagarfamilj med järngrossisten Söderberg & Haak som bas. Efter studentexamen på reallinjen följde diplomering vid Handelshögskolan. Redan som 20-åring blev artilleristen Ragnar Söderberg fänrik i reserven. Sedan vidtog studier utomlands, vilka bland annat resulterade i förmåga att flytande tala tyska, franska och engelska.

Hösten 1923 anställdes Ragnar i Söderberg & Haak. Efter faderns död 1931 accepterade Torsten att hans affärsinriktade lillebror gavs ledningen över familjeföretaget, vilket fick en storartad utveckling. Bröderna samarbetade väl och köpte ut övriga delägare i vad som växte till en koncern. Ägandet av rörelsedrivande företag och aktieposter i börsföretag överfördes till ett nybildat moderbolag som fick namnet Ratos, efter Ragnar och Torsten Söderberg. Ratos börsnoterades 1954, men röstmajoriteten ligger fortfarande i söderbergska händer. Sex år senare genomförde bröderna en ytterligare förändrig av ägarstrukturen. Genom donation av större aktieposter tillkom de båda inledningsvis nämnda stiftelserna bärande brödernas respektive namn.

Fadern Olof var aktiv i grundandet av Handelshögskolan och pensionskassan SPP. Vidare var han Norges generalkonsul, ledamot i UD:s kommitté för antagning av attachéer och ordförande i Stockholms Handelskammare. På samtliga dessa fält förde sonen Ragnar familjefacklan vidare. Det var inte fråga om några sinekurer. När Handelshögskolan vid ett par tillfällen fick ekonomiska problem gjorde Ragnar Söderberg stora insatser för att den skulle förbli en privat institution. Sedan Norge 1940 hade ockuperats fick han verkligen göra skäl för sin generalkonsulstitel. Ordförandetiden i Stockholms Handelskammare blev full av prövningar emedan den sammanföll med omvandlingen av Nedre Norrmalm, av många betecknad som kulturfientligt rivningsraseri.

Fadern hade goda relationer med Wallenbergfamiljen och invaldes 1906 i direktionen för Stockholms Enskilda Bank. Ragnar Söderberg blev mycket god vän med den praktiskt taget jämnårige Marcus Wallenberg; då med attributet junior men idag omtalad som Marcus senior emedan det tillkommit en ny junior. Som koncentrationsutredningen sedermera noterade åtog sig Ragnar Söderberg åtskilliga tunga styrelseuppdrag inom Wallenbergsfären. Marcus Wallenberg kvitterade genom att sitta i det börsnoterade Ratos styrelse.

De skiftande uppdragen utanför släkt- och vänkretsarna utgör bevis för en mycket bred uppskattning av Ragnar Söderbergs kompetens. I rollen som styrelseordförande i försäkringsbolaget Skandia lyckades han rekrytera alla tre storbankscheferna som ledamöter. Även staten tog hans tjänster i anspråk. Under kriget och åren närmast därefter var utrikeshandeln i stor utsträckning baserad på bilaterala avtal. Som ledamot i flera svenska förhandlingsdelegationer deltog Ragnar Söderberg i spänningsfyllda överläggningar. Historikerna beklagar, att inte ens resorna till ett av intensiva bombangrepp utsatt Tyskland kunde provocera honom att bryta tystnadsplikten.

Vari bestod då den professionalism som gjorde Ragnar Söderberg till en eftertraktad medverkande? Han hade breda och ingående kunskaper om näringslivet. Mästare på balansräkningar kunde han ställa frågor, som fick ekonomicheferna att be om betänketid. Beslutsfattaren Ragnar Söderberg förenade engagemang med eftertanke och noggrann planering. I familjeföretaget hade han lärt sig betydelsen av personalvård.

Förhandlingar, övertalning och representation är inga oviktiga inslag i beslutsfattarens vardag. I sådana situationer kan utseende och hållning påverka utfallen. Ragnar Söderbergs framtoning av grand seigneur med pondus förlänade auktoritet och genomslagskraft åt hans uttalanden. 

En nyckel till Ragnar Söderbergs syn på de egna insatserna utgör den årligen utgivna biografiska handboken Vem är det. I denna har de förtecknade personerna alltid fått påverka sina omnämnanden. Söderberg är inget ovanligt namn. I överensstämmelse med ambitionen att verka utan åthävor skrev generalkonsuln en notis som blev kortare än såväl skoldirektörens som författarens, licentiatens och historieprofessorns. – I 1975-års utgåva saknades Ragnar Söderbergs namn. Han hade avlidit den 21 april 1974.

Göran Albinsson Bruhner
18 maj 2010

Litteratur:
Göran Albinsson Bruhner, Ragnar Söderberg – en svensk märkesman, Stockholm 2000