Blogg
02 maj 2016

Meritokrati – vägen till kvalitet

Universitetsläraren har i ett par artiklar lyft frågan om anslagsgivning hos privata stiftelser ur jämställdhetssynpunkt. Det är bra. För oss som forskningsfinansiär handlar vår verksamhet dock inte om en strävan att uppnå en rättvis och jämn balans mellan män och kvinnor, mellan svensk- och utlandsfödda. Det handlar för vår stiftelse främst om att ”finna och finansiera framtidens främsta forskare” – alltså om elitism via meritokrati.

Nätverket Vetenskapskvinnan, som citeras, menar att om bara finansiärerna tittar på ansökningarnas vetenskapliga kvalitet ”skulle beviljandegraden vara lika hög mellan kvinnor och män, eftersom det inte finns några studier som visar att kvinnor och män skulle ha olika förmåga att bedriva högkvalitativ forskning”. Det äger till viss del sin riktighet. Men vi får komma ihåg att vi nu bland yngre forskare på många håll verkar se en trend som indikerar att kvinnor hävdar sig bättre inom många vetenskapliga discipliner, vilket är en yttring av att kvinnor lyckas bättre på alla utbildningsnivåer och därmed också inom forskningen.

Som forskningsfinansiär noterar vi med tillfredsställelse att kvinnor och utlandsfödda är på frammarsch. Vi vill finansiera god forskning och bland våra redskap för att göra det finns inte kvotering, nominering eller könsmässig balans. Vi arbetar med avgränsade, transparenta och tydligt designade utlysningar som vänder sig till akademiskt yngre forskare. Vi är mycket noga i urvalet av våra sakkunniga och har ett system där vi med delvis anonymt arbete söker skala bort egenintressen och skygglappar. I artiklarna ges tyvärr en förenklad bild av vilka mål vi ska sträva efter och vägarna dit.

I en av artiklarna lyfter nätverket Vetenskapskvinnan fram att politiker borde ställa ”krav på att alla som vill finansiera forskning måste ha ett transparent, tydligt, kvalitetssäkrat och genusneutralt urvalssystem. Finansiärerna ska också tvingas redovisa könsuppdelad statistik.” Jag kan säga att vi inte har något problem med kvalitetssäkrade system, men ett mycket stort problem med att staten med lagstiftning skulle tvinga oss till detta. Vilket samhälle ser vi då framför oss?

Vår stiftelse har under den senaste fyraårsperioden i tre av våra forskningsområden (företagsekonomi, medicin, rättsvetenskap) en högre beviljandegrad för kvinnor än för män. I det fjärde området, som är nationalekonomi, har vi en lägre beviljningsgrad för kvinnor. Här finns det inom akademin strukturella problem som man arbetar med. Det är bra. Vi har ingen intersektionell analys av våra sökandekohorter, men kan notera att antalet beviljade utlandsfödda forskare ökar inom alla våra anslagsområden. Under det senaste året är mer än hälften utlandsfödda – en obalans som vi inte har några som helst problem med. För en närmare presentation av siffermaterial och kommentarer från sakkunniga se tidigare artikel. Beviljade anslag presenteras fortlöpande på vår hemsida.

Det är tråkigt att artikelförfattarna i Universitetsläraren inte bemödat sig om att bättre förstå de stiftelser som man vill beskriva, när man är ute i ett så vällovligt syfte.

 

Kjell Blückert