Blogg
27 oktober 2014

Bortom nollsummespel

När framgångsrika forskare får medel från privata externa finansiärer, får de inte alltid täckning för de indirekta kostnaderna, som lärosätena via interndebiteringar tar ut. Vad som då krävs är en medfinansiering från universitetet. Forskare är förstås angelägna att erhålla dessa kompletterande medel för att få sina budgetar att gå ihop. Men hur ska det gå ihop för universitetet och dess fakulteter? Givetvis måste mer medel avsättas på central nivå för att matcha dessa anslag. Men om då samma framgångsrika forskare sitter som ledamot i en fakultetsnämnd, är förmodligen entusiasmen mindre för att avdela ännu mer resurser från den gemensamma kakan för att håva in mer externa resurser till andra. Scenariot får drag av nollsummespel.

I en intervju i Lunds universitets magasin 6/14 poängterar Lennart Nilsson, vd för Crafoordska stiftelsen och tidigare universitetsstyrelseordförande, att ”det är bättre att redan från början lyfta av kostnaden för den centrala administrationen […] innan pengarna fördelas inom den övriga verksamheten”. Det är psykologiskt svårare att ge ifrån sig pengar som man redan fått än att inte få pengarna alls. Då skulle universitet centralt poola resurser för att matcha de medel som kommer in men inte täcker de föreliggande kostnaderna för infrastruktur och administration. Matteusprincipen skulle få råda. Detta är helt säkert en god idé vad gäller de nödvändiga så kallade indirekta kostnaderna, men man kan ställa sig frågan om det är just rektor som är den mest lämpade instansen att fördela forskningsresurser.

Men – skulle man inte kunna ta ett steg ytterligare? Med det stora ansvar som staten har för svensk universitetsforskning vore det inte orimligt att med nya medel skapa matchningsfonder, administrerade av exempelvis Vetenskapsrådet. På så sätt skulle staten styra resurser till de lärosäten som är framgångsrika med att skaffa resurser från externa privata finansiärer med en strikt peer review-process. De framgångsrika forskarna behövde då inte hållas tillbaka av fullkostnadsmodeller utan finge rejäla förutsättningar för sin forskning.

 

Kjell Blückert

 

Läs mer
Lennart Nilsson fick mothugg i Lunds universitets magasin 7/14
I betänkandet Resurser för kvalitet (SOU 2007:81), som presenterades av Resursutredning, finns en rekommendation om matchningsfonder, se s. 98–112.